Ett paket kondomer, tack!
Why running into certain persons in certain time in life?
Yesterday evening, after been watching the wounderful game between MFF-Elfdborg, I run into a person I hadn't seen sins christmastime last year 2010. Back then this person really made a strong impression on me, and I would say I will never forget his personality. Some persons just gives you that kind of feeling, with or without deep, loving feelings, that makes you never wanna forget aboute them.
When running into certain persons in certain time in life it just makes me wounder - for what kind of reason do I run into them?! What was the meeing to meet this person? What was the reason for you to say 'hello'? Did you decide that, or whas it the forsc around us that knew that it was a good thing, and it just wanted it , and made it happen?
This thought is starting to freak me out, for real. Like it's not enough with what they call faith, you know...
I've been havning this thought for a very long time, letting them past my brain from time to time. And everytime I get even more pensive...
Like, same with the thought aboute what is making me take all those desitions I've been making in life?
...
Det är fredag och jag är lycklig!:)
Blodomloppet!
Jag var jättetrött på jobbet idag, och ikväll ska jag springa Blodomloppet på 9,7km..
Huuuur ska detta gå...??!
Vägen fram hoppas jag på iaf...
Wish me luck:)
I (want to) believe
I want to believe in myself
I want to believe in the very strenght in me,
and in the desitions I make in life
I want to believe in the good in every human being
I want to believe that all things that happens in life happens for a reason, and that the reasons is good once even if you, in the very moment, don't want to see it
I want to believe in you
(My "feel-good-song" at the moment in life)
När man gör någon besviken. . .
. . .
Det är omöjligt att undvika.
Hur man än gör så är det alltid någon som kommer i kläm i dem val man väljer att göra i livet.
Nej, man kan inte göra alla nöjda, hur mycket man än skulle vilja. Men det är också så otrligt frustrerande att känna den hjälplöshet. Det är verkligen en avskyvärd känsla när man gör en annan människa besviken. Och det finns verkligen inget som får mig så ledsen som då; medvetenheten av att det är jag som har medverkat till denna besvikelse som infunnit sig hos personen i fråga.
Men som en väldigt betydelseful person till mig sade; du är inte den som bestämmer vad den andra personen i fråga ska tycka, tänka och känna. Och det fick mig att tänka till lite.
Så då vill jag också ställa frågan - hur stort blir då egentligen mitt ansvar emot denna besvikelse?
När blir det läge för min egen del att släppa taget, och inte se till att bry mig om besvikelsen? När får jag helt enkelt se till att släppa taget, gå vidare för egen del och inte låta de fundersamma tankarna tynga ner mig?
En tanke slår mig, att omfattningen på hur stort ditt ansvar är i relation till den som blir besviken är beroende av hur annledningen till besvikelsen ser ut.
Got it?
Exempel- Om Jenny väljer att vara otrogen mot Gustav ser jag att Jenny har ett betydligt större ansvar till Gustavs besvikelse i jämförelse med om hon väljer att gå emot Gustavs vilja i en sakfråga, och med besvikelsen som uppstår då.
. . .
Ett steg närmare början på min dröm...
Jag har precis betalat min utbildning för första året på Manipal University, och jag skakade nästan utav nerverositet när jag skickade iväg betalning. Stämmer uppgifterna? Kommer det fram? När då? Det är bara vänta och se.
Mitt visum har också skickats iväg.
Och nu är det åter igen att behöva vänta på nya besked.
Iiiiinte roligt.
Något som känns roligt dock idag är att det är fredag, och ska snart börja mitt andra arbetspass för dagen;) Malmö vann ööööverlägset igår!! Kändes yberstrevligt såklart:)
Och fredagskänslan är här, och jag känner mig pigg och glad:)
Till oändligheten, och vidare:)
Jag blev rånad!!
I veckan fick jag två oväntade utgifter. Och inga små utgifter inte. Och inte vet vad vad jag fick för det egentligen...
Ett studentvisum för 1100:-, och därefter tandläkaren 800:-.... Nästintill beundransvärt hur dem kan råna en sådär. Och inte får man ersättning från försäkringskassan heller...
Det börjar, sakta men säkert, att hända lite saker angående Indien. Har kollat in vad som gäller med flyg, försäkringar, vaccination, lägenheten mm. Så nu ska bara allt komma till handling...
Från imorgon har jag åtta arbetsdagar i rad framför mig... Så ikväll tänkte jag roa mig med fotboll på hemmaplan!! Ska se den med Emma på La Grappa, och det kommer bli hur trevligt som helst!:)
Oh my, just felt like dancing while hearing this...amacing:D
He's just a boy...
Snurra, du min värld.
Han är ju bara en pojke.
Ständigt denna tanke.
Han är bara en pojke.
Men varför dessa tankar?
När han bara är en pojke.
Att någon kan väcka dessa känslor.
Då han bara är just en pojke.
Det finns miljoner andra.
Han är bara en pojke.
Men ändå finns dem där.
Trotts att han bara är en pojke.
Kanske just därför.
För att han bara är en pojke.
Come give me love.
Because you're just that boy.
Like a merry-go-round
Jag vet inte vart jag ska börja.
Just nu snurrar så mycket tankar i huvudet, och så många känslor har varit i omlopp i mitt hjärta att, att... Okej, nu låter jag kanske aningen dramatisk.
Men nej, det känns faktiskt jobbigt idag.
Jag var på vårdcentralen idag. Och läkaren, som hette Björn och som jag trodde var en äldre man på 60 visade sig vara en väldigt i ögonfallande man. Och där satt vi, 08.15, och samtalade om mina mag-och matsmältningsbesvär:D Lämnade prover och fick senare reda på mitt låga blodvärde som jag nu måste ta piller för. Ok. Ja, det var ju inte utav den annledningen jag var där. Men okej.
Ena stunden var jag jätteglad och lättad över att fått saker gjorda, andra stunden påmindes jag om svåra känslor som måste bemötas i helgen, sedan pigg som en lärka på jobbet, dock stressigt, och så fick jag höra Sabinas röst ikväll efter jobbet!! Äntligen är hon hemma.... Och i morgon får jag krama om henne riktigt ordentligt!!!
Och så allting som sätts i rullning inför sommaren, allt ska klaffa, allt ska ske på en och samma gång känns det som... och plötlsigt känner jag mig jättestressad, och spänd. Samtidigt som jag också är så oerhört taggad och glad för att allt händer!!
Och så tänker jag att,.. låt bara dessa jobbiga känslor, dessa mixade känslor, komma. För även om dem inte är ett dugg roliga, så är dem nödvändiga för att inte en vacker dag explodera utav frustration.
Det är okej att gråta. Gråt om gråten kommer.
Och så tårades mina ögon utav känslan som infunnit sig när den jobbiga tanken kom...
...det är så nära nu...
Det är så nära nu. Det är så jävla nära nu att jag tror jag spricker snart.
Jag har ingen aning om någonting, men det är så jävla nära nu.
...
"You must be the change you want to see in the world"
/ Mahatma Gandhi
Be
Be mine
Be yours
Be loved
Believe
Become
Beneath
Beware
Beyond
Tic Tac, Tic Tac
Lika fort som pengarna kommer in på kontot; lika fort åker dem där ifrån... Eller, inte hela lönen. Men det första jag gör när lönen kommer är att betala hyran och samtliga räkningar just för att få det överstökat. Denna månad blev inkomstsiffran en trevlig överraskning dock:)
...
Tic Tac smakar gott. Men när tiden tickar blir den smaklös och outhärdlig.
Jag är i en fight med CSN känns det som. Eller, jag förstår att dem vill ha den information dem ber om. Men när jag frågar efter informationen från skolan, får den och CSN inte blir nöjd; då blir jag ledsen. Och frustrerad.
Samtidigt tänker jag mig att, genom denna process får också jag själv reda på informatio som jag kanske inte annars skulle tagit reda på förrän jag kommit ner till skolan. Information som jag tänker mig att jag kommer få ta del utav när jag kommer ner. Men, skulle något oväntat dyka upp under letandet utav informationen som CSN vill ha, så är det ju bättre att vi båda får reda på det här före avresan.
Anyhow.. Jag ska jobba ett litet sött kvällpass till nio ikväll, och därefter på "efter jobb drink" med en kollega!
Var på en konsert med Tarrus Rily på KB i tisdags förresten - skööön reggie musik!
Endast en massa glädje i lokalen:)
Skööön fredag på er alla:)
Gamla inlägg väcker minnen...
Jag fick för mig att rensa lite bland mina gamla innlägg som aldrig blivit publicerade. Och ja, det har funnits en annledning till att dem just inte blivit det heller. Några kan man väl säga har innehållit några utav mina djupaste hemligheter. Andra har endast varit otroligt dåliga, halvskrivna innlägg utan någon mening med att just bli publicerade. Sedan fanns där några som verkligen överraskade mig glatt! Och några som jag funderar på att kanske fortsätta skriva på en vacker dag när rätt tillfälle kommer till mig. Men som ni alla vet så inträffar ju sällan den dagen.
Det kändes lite som att gå upp på vinden hemma hos sina föräldrar, där alla ens lådor med gamla saker från grundskolan finns samlade. Och ju mer man letar märker man att sakerna från sina högre årskurser blir färre och färre. Första klass bara myllrar utav teckningar och halvfärdiga stentroll med hår av garn. I tredje klass visades prov på sina mattekunskapet, och i femman var man tydligen en fena på att skriva små dikter. Högstadiet bestod endast utav pärmar med en massa svenskuppsatser och skrivna prov.
Jag ska fortsätta min rensning utav gamla utkast, och kanske att något fint inlägg som väckt fina minnen tillslut kommer publiceras...!
Vi får se;)
Loesje
Kristen, muslim eller ateist - vi lever alla under samma himmel med hålet i ozonlagret
/ Loesje
Frustration
Frustration till tusen så här en måndag...
CSN har fått antagningsbeviset.
Nästa att skicka in var kursplanen. Dock hade jag den endast på hemsidan. Vilket gjorde att jag fick klippa och klistra på word, vilket inte min egen dator har, och fick låna på skolan. Men skolans dator har inget program för BankID så att jag kan skicka in filen. Så jag gick till Barista för att skicka in filen. Tror ni inte att CSN inte tog emot filen jag ville skicka in...??!
Dessutom har mina hörselproppar börjat glappa rejält i båda öronen så jag måste hålla i sladden hela tiden, och vinkla tummen emellanåt så att sladden inte ska glappa.
Och jag måste ringa CSN,.. kommer att behöva stå i kööö...
Och snart börjar jag jobba...
Men solen skiner, och Gandhi sägs ha sagt något i stil med:
"You may never know what results come of your action. But if you do nothing there will be no results."
