Ha hav havandeskap...
Men denna förmiddag, 5 mars 2009, kände jag mig helt utanför i en diskussionen. En yngre kvinna i arbetsgruppen väntar sitt andra barn, och går nu i den otroliga havandeskapslyckan. Och med detta var diskussionsämnet för förmiddagen klart given. Munnar rörde på sig, och allas ögonen (utom mina egna dock) drömde sig tillbaka till Sina graviditeter.
"Ja, jag fick sådana energikickar", "Hannes var värst. Han vände sig stup i kvarten". "Camilla trodde jag Aldrig skulle komma ut". "Hela 2 veckor fick jag gå över tiden med Emma"; euforing såg ut att rinna över allas bägare den förmiddagen kring frukostbordet.
Jag har milavis av distans till denna "lycka", och inte längtar jag heller; den dagen, den sorgen. Och ännu mer hukas jag över unga mammor som sitter där med ett barn eller flera. Vad är det Med unga människor som skaffar barn?
Tja, det man inte förstår ska man inte uttala sig om. Okej, men snälla någon - förklara för mig. Jag vill försöka förstå.
Okej, vi är alla olika...
Lev livet, snälla!
Okej madde, här måste jag bara lägga en kommentar :P Jag är ung, och har två barn. Blev ju gravid med Emil i 9:an, inget planerat, men heller inget jag någonsin ångrat! Nu var Ebba planerad och livet är toppen. Fast man skaffar barn tidigt, så stannar inte livet upp, snarare tvärt om, livet utökas. Man får fler kontakter, har träffat många andra föräldrar och jag känner mig precis som dom, eller de som mig, för vi är ändå föräldrar allihopa, åldern spelar ingen roll =) Men sen kan jag hålla med om att mååånga som skaffar barn som unga tar inte det ansvaret som kommer till, och detta är tragiskt! Har börjat läsa din blogg, du verkar ha det kanon i USA. Hoppas barnen är snälla mot dig! =) Ha det braa! Kram