She's got you so high, and you don't even know it


Att man hela tiden ska behöva bli påmind om livet. Ja, det är konstigt. Eller, kanske inte om själva livet. Men det som innefattar det. Känslorna som kommer med det.
Jag tror på kärlek. Det gör jag. Verkligen. Men, tror jag på ödet? Slumpen? Eller ögonblicket? Ingen aning. Jag Vill verkligen tro på ödet. Det är ju så mycket mer romantiskt. Som en amerikansk "lovestorie coming true"; vita moln som färgas till rosa söta; det förälskade paret som alltid ler och skrattar tillsammans. Men, så är det ju inte heller verklighet.   
Slumpen; är det en tro närmast verklighet?! Det känns nästa som det. Livet är hos oss alla människor världen över  så otroligt komplext. Och slumpen tycker jag känns som den mest förenklade förklarning till allt som händer i världen. Men kanske den också är så enkel som ett faktum?! Och ett faktum har vi ännu lättare att förhålla oss till; ett faktum skalar bort alla frågor. Och frågor är jobbiga när svaret väntas vara ännu jobbigare. Slumpen må oftast vara förklaringen; vi var båda på samma fest genom gemensamma vänner. Och så började det. Lucky you.
Ögonblicket; jag vill tro på ögonblicket. Ett ögonblick kan vara så otroligt härligt, drömmande och skrämmande på samma gång. Finns det någon som räknat ut känslornas hastighet i samband med trycket av känslor som far under ett ögonblick?!
Jag tror att ett ögonblick kan förändra Ditt liv. Hela ens liv styrs av viktiga ögonblick.  
Vem får njuta av Din blick nästa gång du flyttar den?!    

- "Never seen you before", Y.
- "You're not too observing..", X.






Kommentera här: