After work
Kvällens tuff kväll på arbetet krävde ett glas rött, som blev två, och som slutade med...
Jag var helt slut efter arbetet. Och när jag satte mig ner för att ge rapport till nattpersonalen kände jag mig helt matt i kroppen, och nära till gråt i halsen när jag försökte komma ihåg vad jag skulle förtälja till dem. Men det var inte förrän kvällspersonalen började ifrågasätta min jobbiga kväll jag haft, och menade på att jag skulle säga ifrån till chefen, som det slog mig själv - hur mycket får en person lov att tåla?! Och hur mycket är jag beredd att tåla i val av arbete innan jag väljer att säga ifrån och att inte gå med på min arbetssituation?!
Det är först nu, efter några års erfarenhet i arbetsliver, som jag själv börjar förstå att också jag måste sätta min egen gräns - hur långt är jag beredd att gå för 95:-/h?! Vad är mina krav inför mina kommande arbetsgivare?
... kvällen slutade med filmen "Mr. Nobody". Kanske inte vad jag hade hoppats på. Men, filmen är absolut väl värd att se:)
Imorgon ska jag träffa Ylva, och med en förhoppning också träffa Henrik, och jobba kväll.
Må väl i stunden:)
Är du medlem i facket? För om inget annat, så gå med där. Då har du mer att säga till om, och dessutom får du hjälp om din chef säger något dumt! Tyvär är samhället också helt fel, för dem som kämpar med människor, gör det bästa för deras liv, tjänar sämst i samhället!