Att säga hejdå


Nu vet jag En annledning till mina svårigheter med att låta mitt inre brottas för nya människor. Jag avskyr tanken med att behöva säga adjö; att veta att man efter en tid är tvungen att lämna personen i fråga som med sitt jag gjort avtryck i ens själ. Och med det gjorda avtrycket lämnas också ett tomrum som för en tid (som känns som en enighet) känns avskyvärd...
När jag har bestämt mig för att jag vill ta till mig personen, så gör jag det tillsammans med hela den innersta känslomekaniska verkstaden. 



Behöver liksom bara veta hur jag ska möta denna känsla av tomhet.




 






 

Kommentarer:

1 Emma*:

Vem??

2 Emma*:

dumt att jag inte är hemma då! :( Jag åker till sthlm på tors! Men ring mig imorgon? :)

Kommentera här: