SiESTA 2010:)
Då var den otroliga helgen över, och jag ler med hela hjärtat:) Ytterligare en påminnelse om hur mycket jag egentligen älskar festivaler!:D Snuskiga tältplatser, spyer och tinitus, vem gillar inte det?! Försäljning av alkohol och dagenefterpiller - Hässleholm måste tjäna mycket på detta evenemang, även om man hör att festivalen i sig verkar gå back varje år. Något måste ju få dem att vilja fortsätta?
Jag njuter under hela festivalen. Alla stunder. Det kanske inte alltyd syntes. Men det kändes.
Man kommer dit, sitter och hänger och gör ingenting. Jag är. Man sitter i gräset framför en scen och lyssnar på sköna band som spelar under tidiga eftermiddagen; den tiden på dygnet då man kanske borde känna sig seg och hängig efter en sju sörens rolig natt som det med förhoppning blivit.
Eller, så kom aldrig natten, eftersom man aldrig gick och lade sig.
Festivalen är ett ställe för alla åldrar, och man träffas enbart för att ha kul i, förhoppningsvis, goda vänners sällskapslag. Och skulle man inte ha det är det minst lika lätt att skaffa sig en ny vän. Och lika lätt som det var att hitta en Baja Maja, var det att få tag i en polis eller ordningsvakt. Good Work Siesta! Dock hade jag ju ingen användning av en sådan, men man kände ändå en form av trygghet:)
Musiken var Bäst!! Teddybears och Röyksopp var helgrymma:) The Hives kunde inte bli mer självgoda och lik sig själva! Stefan Sundström kan inte bli bättre på det han gör, för det han gör är ren, vacker poesi som, förutom den soliga eftermiddagen, värmde allas hjärtan. Det är magi, samtidigt som ren utopi blandat med skrämmande verklighet och äkta känslor.
Kultur kallas det. Och jag älskar det.
Hej.
Tack för en trevlig festival. Jag hoppas vi ses igen. Ni är ett sjukt trevligt gäng att umgås med!
Och jag får ju inte glömma att tacka för dansen till Familjen... :-)
/Magnus