Cogito, ergo sum


Varför fick man aldrig utföra friidrott på de sätt som vi idrottsstudenter, och de flesta blivade idrottslärare, får möjlighet att göra nu?! Det är inte konstigt att min friidrottsskräck från högstadiet fortfarande sitter i! Men jag är så tacksam för att jag återfått chansen till att förändra min syn på lärandet inom dessa områden!

Kanske ges jag möjligheten, och chansen, att försöka förhindra den skräck som lätt uppstår om man som barn, under press, blottar sina påhittade svagheter som lätt upstår när ens egen fantasi ges utrymme att flöda fritt innanför hjärnbalken. Ens vanföreställningar om sin egen kroppsuppfattning blir inte bättre om ens självförtroende i den sköra åldern ges chans att brytas ner i form av globformade, stirrande ögon och efterskalvet ifrån klasskamraternas hånande skratt som ekar i ens innandömme. "Jag ska aldrig mer göra det här igen. Jag är dålig på det. Och därför vill jag inte." 

Jag kände mig aldrig så där utsatt som barn under idrottslektionerna. Men jag vet att dem finns. Såklart att mitt självförtroende inte var lika starkt i fotboll som i exempelvis simning. Men allt har ju sina förklaringar. Men vissa förklaringar ska inte behöva accepteras.

...

Jag har kommit igång med min hemtentamen: försättsblad och referenslistan är redan fördig! Nu ska jag bara in med något där emellan:)

...

Idag skiner solen!


    


 

Kommentarer:

1 Tonen:

(sv) Det är bra det! Vi kvinnor behöver bli bättre överhuvudtaget på att lyfta fram, peppa och erkänna varandra.

2 Tonen:

(sv) Det var precis så jag menade!

Ja, man skulle önska att tolerans var något självklart för alla människor. Men det är väl det vi får försöka jobba för.

Kommentera här: