Det finns tydligen hopp!
Jag hade nästan tappat hoppet. Hoppet om ärlighet och uppriktighet. Hoppet om er killars beteende där ute.
Som jag tidigare skrivit ratar jag känslan av ovisshet som kommer krypande då man inte hör något ifrån personen ifråga. Och när man vet att man inte kommer göra det heller. Och, det handlar inte om en känsla av besvikelse eller undran om vad som gick fel, vad jag gjorde för fel osv. Nej. Det handlar om ovisshet, och hur man ska förhålla sig till något som inte är uttalat.
Efter att några fåtal, men ack så irriterande, tillfällen inträffat då den man skulle vilja ha hört ifrån inte hört av sig, eller vägrat svara på sina sms, fick jag idag en bekräftelse på att det också finns undantag bland alla de skitstövlar som existerar.
I ett sms idag fick jag ett uppriktigt och ärligt "jag tror inte att det finns något mellan oss". Det komiska var att jag blev glad när jag läste det, och skrattade till en aning - äntligen en människa som vågar vara uppriktig!! Istället för den där ovissheten som får en att grubbla i dagar vare sig man vill det eller ej, så tog jag en kvarts promenad innan jobbet började och rensade hjärnan; gick igenom minnen och slängde en del i papperskorgen. Det känns så otroligt mycket enklare att släppa och gå vidare. Och, så gick jag vidare med livet och fortsatte fundera på andra bekymmer som tynger det:)
...
Imorgon har jag en ledig måndag som ska bli otroligt härlig att få genomlida:)