En främling förföljde mig ikväll...


Well,.. När jag skulle börja promenera hem från Orkanen ikväll var det en medelålders man som hejade på mig, och vi började samtala. Han pluggade också på skolan, kom från Österrike och varit i Sverige i över ett år. Den här mannen sa att han kände sig väldigt ensam, och sökte vänner. Efter en promenad ner till Gustav torget frågade han mig på ett väldigt snällt och ödmjukt sätt om vi kunde bli vänner. Ta en kaffe, slå en pling då och då, osv.. Snäll som jag är sa jag tack, men nej tack, önskade honom lycka till med studierna osv. Men nej, jag skulle gå vidare nu och väljer att säga hejdå till dig. Han valde att ge mig dem där valpögonen, och jag sa åter igen: nej!

Så jag började gå, mot Triangeln, ringde hem och fick reda på att Andreas klarade körkortet i eftermiddags. Efter en stunde märkte jag att mannen hade cyklat ifatt mig, och fortsatte cykla bredvid mig och försökte få kontakt med mig samtidigt som jag pratade i telefon. Jag sa till honom att sluta följa efter. Men nej, och därefter valde jag att bara ignorera honom.

Mannen följde efter mig ända upp mot möllantorget, och nästan ända in i ica-affären. Men innan jag gick in hade jag börjat bli riktigt arg, och sade till honom på skarpen att sluta förfölja mig.. 

Shit, jag var på allvar riktigt irriterad. För när jag säger nej, är det verkligen ett nej som jag menar. Och är det något som, på allvar, gör mig arg så är det när det där nej:et inte tas på allvar.


Men ingen fara; jag kommer sova gott inatt!:)



Kommentarer:

1 Pappa:

Bra Madde! Hoppas du slipper använda dina boxningstallanger, men behövs det, så gör det. Kram pappa.

Kommentera här: