Spader...



Finns det något som verkligen vet kan knäcka mig totalt, bryta ner mig fullständigt, få mig att gråta helt hjälplöst när jag sitter på ett café, ensam, något som får mig att vilja släppa allt och bara skita i det så är det DATORER!! Det finns inget som jag älskar lika mycket som jag hatar den... Det slår aldrig fel - är det verkligen jag som är så otroligt dålig när det kommer till datorers funktioner?! 
Jag sitter för tillfället på ett café. Och jag sitter här inte själv, utan med en av mina bästa vänner, dator acer. En gammal vän som såg sina gyllene dagar långt före färgskärmen på telefonen. Det känns som det i alla fall. Och jag bara hoppas på att den kommer hålla minst en vecka till, tills skolan är över...
Jag satt självfaller här för att läsa lite text jag fått skickat från mina gruppmedlemmar, och när jag skulle öppna mitt eget dokumment innehållande hela gruppens samling finner jag att delar av mitt stycke inte fanns där. Och jag svär, svär, svär att jag inte glömmde spara innan idag...


Tro mig eller ej... Eller, kan det vara så att datorn inte kunde spara pga för lite datorminne??! Kan det faktsikt göra det? Att välja att inte spara trotts att jag tryckte för det?! Det är här DATORNS MAKT ÖVER EN börjar. Vi är alla heeelt omedvetna om vad som egentligen händer. Och samtidigt som vi knappar in våra lösenord här och där, anntecknar våra memoarer i, vad vi tror är, vår dator så planerar vår vän, bakom din sköna rygg, hur den sakta ska ta över ditt liiiiv.

Den är smart. Den vet vad den gör - vet du vad du gör?!


  


 

Kommentera här: