Besegra ondska med snällhet?!


Ursäkta mig,.. men fan vilken helg det varit.. Lång, både fysisk och psykisk tröttsam... Hade inte ens möjlighet att ta min timmes lunch idag (10,5h arbete utan rast, kommer såklart ta betalt för det). Ska tala med chefen imorgon med..

I lördags var enda tanken att helt vända handflatan mot personen som fick mig att må så dåligt. Men, idag slog det mig - ska man kanske bekämpa ondskan med snällhet?;)
Jag tänker så här: en person som känner sig på pass översittande att man väljer att kränka en annan person växer ju bara sig starkare om denne lyckas trycka ner en och visa att man har rätt i det som sägs och görs. Fortsätter man dock att stå på sig så visar man också att man inte känner sig petad i ryggen! Att på något sätt visa att jag inte går att ta kol på... tjiii!!
Och fastän jag inte riktar mina faktiska känslor för personen i fråga, så visas dem på annat håll (min akollegor bland annat;)). Så, dem hålls ju inte inne. Vilket det ibland lätt kan bli fel på när man håller inne med för mycket frustration exempelvis!

...

Efter jobbet kände jag bara för att ta det lugnt...
Cyklade till Lilla Torg, åt middag med mig själv på Piccollo Modo, kaffe på det, mamma i telefon, och Tania.. Tog ett kvällsdopp i Västra Hamnen, och Isabella i luren efter det:) Så, alltså... sååå själv ikväll var jag ju inte:)

Jobb imorgon bitti. Och är jag galen nog tar jag cykeln till Sölvesborg efter jobbet och påbörjar min lilla cykeltur på Lister:)
Får se hur jag gör och orkar!

Sov så gott!





















Tillbaka till "skräcken"


Jag har en timmes rast nu.

Hur fan kan en människa psyka en så mycket att man mår dåååålig på jobbet???!! Jag återvände till "skräcken" på våningen, där jag ska jobba hela helgen.. 
En sådan tur att man har fina arbetskollegor alltså!! Och samtidigt som jag blir arg på personen i fråga, så har jag svårt att undgå att bli arg på mig själv som låååter mig känna denna säkerheten som personen i fråga ger mig... I stunder som denna är det fan att man är den känslomänniska man är. Men jag är tacksam för att inte få uppleva dem så ofta. 
Men, i motgång blir man stark!
 

Grrrr...


...


Okej, jag avslutar med något trevligt:)

Gårdagen var såå fin! Rundan på kanalen med familjen, och kvällen i Ystad kunde inte blivit mer känslosvallande av ärlighet, intimitet, blottande och ren kärlek! Det är något speciellt med musik i det lilla rummet med artisterna så nära intill sig. Som om dem bara sjung åt just dig:)

...

Till oändligheten, och vidare in i dimman...



 

Tvättid och tur på kanalen!


Suck! Sov med fönstret lite på glänt. Och när jag vaknade imorse var ena näsborren igentäppt och huvudet värkte lite. Undrar om jag inte gnisslade lite tänder inatt.
Tvättade hela förmiddagen, och vid halv tolv anlände familjen!
Tog en tur i kanalen och fick lite turistinformation om staden, och därefter åkte vi hem till Ingvar för fikastund.

Nu har jag anlänt till Ystad för att gå på en liten konsert på Krukmakaregatan och lyssna på Tania och hennes familj som spelar:)

Därefter får jag väl säga godnatt och ta mig ann helgens uppgifter..

Må väl:)