Bara en massa skog!


Halv sju blev jag väckt av ett samtal från jobbet. Det var lite krisigt, och det behövde några som kunde hoppa in och jobba. Men, min dag var redan planerad!

Vid tolvtiden tog jag bussen till Bara och skogen vid Torup:) Ryggsäcken var packad med regnjacka, kamera, teromos med kaffe och lite tilltugg.
Och redan när jag hoppade av bussen kände jag hur pulsen min började sjunka. 
Lugn. Tystnad. En mil senare kände jag hur hjärnan hade fått den defragmentering den behövde, och kanske kommer den kunna arbeta inom något rimligare förhållanden framöver med en klarare sikt att skåda.   

Har ni provat hur långt ni kan gå samtidigt som man blundar?! Jag gick 56 steg:) De första tjugo var helt okej att ta sig fram utan rädsla. Men, för varje steg man tog där efter växte rädslan och ovissheten inom sig om vart man var på väg, och balansen blev lite sämre. Men så tänkte jag, när stegen efter tjugo påbörjades, att vad är det värsta som kan hända? Jo, att jag snubblar över mina egna fötter och hamnar på marken? Går in i ett träd? Och efter ett tag var det inte liiika jobbigt att gå dem där stegen samtidigt som man blundade. Men, när jag kände att gruset under mig byttes mot mjukt gräs valde jag att öppna ögonen.  

...

Håll tummen ikväll för att jag vinne budgivningen av en longboard på tradera!!    


Mena det ni säger, tack!



Fan. Inte nu igen. Jag börjar tröttna en aning. Eller, jag börjar tröttna en ganska stor på folk som föreslår något, skapar förväntningar, och sedan inte hör av sig.
Eller är det bara jag som fortfarande inte har förstått mig på den hemliga kod som verkar ligga bakom orden man väljer att uttrycka sig i?!

"Det var trevligt att träffas. Vi borde ta en fika i veckan" - vad betyder det, egentligen

"Vi kanske ses igen" = Om vi skulle råka se varandra igen gör det inget att vi hälsar. Ja, det skulle kanske inte heller kännas konstigt om vi språkades vid om det vackra vårvädret eller hur planerna för helgen ser ut. Vi önskar varandra ett fortsatt gott liv, och säger hej då.

"Vi hörs"= Det är ganska uppenbart att vi hade en trevlig kväll. Men, du var inget för mig, och jag var inget för dig. Vi var inget för varandra och vi fortsätter våra liv som om ingenting hade hänt. Ser jag dig på stan låssas jag som att världens mest intressanta sms just plingade till i jackfickan och som kommer att ta flera minuter att läsa igenom. Kanske lägger jag till ett leende och ett lättsamt skratt om det var så att jag var helt säker på att du fick syn på mig, med syfte att visa att nej, du är fortfarande inget för mig. Men jag erkänner, det var roligt att få skymta dig igen.

Men den där "fikan", "promenaden i parken" eller "kanske en öl efter jobbet" - vad finner dem för mening om man inte menar det?!
För mig skapar dem förväntningar oberoende hur intresserad jag skulle ha varit av personen i fråga. Okej, så klart högre förväntningar om jag faktiskt hade fattat tycker för en person.

Börjar vi beté oss likt amerikanarnas opersonliga och färglösa sätt att kommunicera med varandra som i "Hi, how are you" utan frågetecken.
Vart har ärligheten och den genuina uppriktigheten tagit vägen? Är det så svårt att säga som det är? Handlar det om rädsla? Och om det nu skulle vara svårt, SLUTA MED ATT LOVA SAKER som man vet att man kommer få svårt att hålla.
Och skulle det nu vara så att man känner för att vara uppriktig och säga "det var trevligt att ses, men jag känner inte för att fortsätta träffas eftersom det inte passar mig i livet just nu", så snälla gööör det. Man går inte sönder av att få höra det. Snarare tvärt om. Det är en lättnad. För då vet man vad för ställningstagande man har att förhålla sig till. Och det gör livet så mycket lättare att ta sig vidare. 

Finns det fler koder man borde veta om så man hänger med i kommunikationen som sker där ute i vimlet av personligheter likt zombies i underlandet...?




Kontrapunkt



Idag helgen har jag haft svårigheter att känna lust till kreativt skrivande. Och det Trotts alla intryck efter en relativt händelserik helg som fått mig på toppenbra humör och allmän trivsel i livet.
Jag har haft många funderingar som jag skulle viljat få nerskrivna i hopp om en större strukturerad självklarhet i förståelse till varför man tänker och känner som man gör. Men också för att få ett större perspektiv och praktisk övning i att ta till sig den kunskap om sig själv som man alltid tänker att andra redan har funnit.  Även fastän jag vet att det inte är så.

Nej, det ter sig tyckligen på sådant vis, att när det blir för mycket intryck och de flertalet känslor krockar med tankar som leder mig ut på resor mot destination okänd har jag svårt att uttrycka mig med självklar skriftspråk på svenska och får skrivkramp helt enkelt.
När vi delegerades skrivuppgifter i skolan (framför allt på svenskan och engelskan) löste jag ofta alltid problemen genom att just skriva om dem.
Jag minns en uppgift på engelsan där vi skulle skriva en datorskriven skrivuppsats. Jag skrev om tiden, min relaion till den och om hur lång tid det skulle tänkas ta att skriva en skrivuppsats och var jag höll på med samtidigt som jag skrev på den.
Så, det var så jag tänkte att jag skulle få skrivkrampen att släppa ikväll, genom att skriva om den och varför jag kan tänkas ha fått den denna helg. Och efter att ha skrivit ner några rader känns det genast bättre, och jag kan konstatera att den, för denna gång är borta.. Det som möjligen känns mindre bra är att klockan börjar närma sig två, det är måndag och jag vet att jag måste upp i någorlunda godtagbar tid om jag vill ta mig en förmiddagspromenad.
Dessutom hade jag egentligen tänkt vilja skriva om mina, för mig, intressanta händelser och reflektioner som infunnit sig i helgen. Om Earth Houre och vad den egentligen gör för världen. Gör den verkligen skillnad i vanliga människors liv?
Vi gick över till
sommartid i söndags utan att fråga dem som följer den slaviskt om det var okej att göra så. Ställa fram klockan en timme alltså. För det är det man gör. Man tar fram sina utemöbler; fram med tiden.

... 

Tack för en helg, tack för en underbart härlig helg till alla som varit med och berikat den:)