Bara en massa skog!


Halv sju blev jag väckt av ett samtal från jobbet. Det var lite krisigt, och det behövde några som kunde hoppa in och jobba. Men, min dag var redan planerad!

Vid tolvtiden tog jag bussen till Bara och skogen vid Torup:) Ryggsäcken var packad med regnjacka, kamera, teromos med kaffe och lite tilltugg.
Och redan när jag hoppade av bussen kände jag hur pulsen min började sjunka. 
Lugn. Tystnad. En mil senare kände jag hur hjärnan hade fått den defragmentering den behövde, och kanske kommer den kunna arbeta inom något rimligare förhållanden framöver med en klarare sikt att skåda.   

Har ni provat hur långt ni kan gå samtidigt som man blundar?! Jag gick 56 steg:) De första tjugo var helt okej att ta sig fram utan rädsla. Men, för varje steg man tog där efter växte rädslan och ovissheten inom sig om vart man var på väg, och balansen blev lite sämre. Men så tänkte jag, när stegen efter tjugo påbörjades, att vad är det värsta som kan hända? Jo, att jag snubblar över mina egna fötter och hamnar på marken? Går in i ett träd? Och efter ett tag var det inte liiika jobbigt att gå dem där stegen samtidigt som man blundade. Men, när jag kände att gruset under mig byttes mot mjukt gräs valde jag att öppna ögonen.  

...

Håll tummen ikväll för att jag vinne budgivningen av en longboard på tradera!!    


Kommentera här: