Hem
Tåget dit blev försenat, som vanligt. Men bara några minuter dock. Jag delade tåget med vana pendlare som suckade djupt när den nya avgångstiden blinkade på skärmen. Jag åker inte tåg så ofta nu för tiden och bryr mig inte så värst när de "beklagar förseningen som beror på signalfel".
Väl framme möttes jag utav snö på marken; slaskig sådan.
I mataffären fick jag syn på ett par som jag visste skulle känna igen mig om dem fick syn på mig. Men nej, jag fick inte tillräcklig vilja till att säga hej. Vidbrödhyllan fick jag syn på tränaren som brukade flörta och ta på allt och alla under sina träningar. Skulle han känna igen mig om våra blickar möttes? Säkrast att inte utmana ödet och gå vidare som om inget hade hänt.
Väl inne i centrum gick jag runt till samtliga caféer och påmindes om den rutinella kvällsstängningen klockan 18. Säkert ingen internettillgång ändå. Så nej, jag hoppar...
Men oj, en f.d parallellare från högstadiet som går där borta. Tänk, vad höll honom kvar i stan?! Att vi aldrig snackade då. Vi hade säkert haft en massa saker att prata om.
Och där, vid busshållplatsen, sitter han även ikväll. Precis som förra gången jag såg honom. Eller är det hans lillebror kanske?!
Någon har skrivit "KUK" i snön. Förhoppningsvis inte genom att ha urinerat.
Och där kom bussen.
Det var en timme i Hässleholm.
Hem, hem och äta varma mackor tillsammmans med pappa:)
Vem var det du träffa från parallell klassen? :) Haha, visst har den "vid brödhyllan" lag på sig både en och två brödlimpa på magen ;) haha!