Månen är full:)
Jag fick syn på en utav våra vår vårdtagare på stan idag, och tanken kom till mig; ska jag, eller ska jag inte gå fram och säga hej. Jo, men jag gick fram och hälsade på honom där han satt i sin elfrivna rullstol, lade min hand på hans vänstra axel och växlade några ord om det vårfina vädret vi hade idag.
Men, det är just den där tvekan jag fortfarande irriterar mig över. Ska jag, ska jag inte. Saker som jag, för mig, vill ska förekomma som en naturlig del i min personlighet, om man kan uttrycka det så.
En pojke tog sin mamma i hand när dem gick över vägen på övergångssället. Ett övergångsställ - mamma i hand. Tänk, en sådan betingad handling, att ta sin mamma i hand så fort övergångsstället närmar sig.
Hur betingar jag själv mina egna handlingar? Hur ska jag gå tillväga med att betinga mina egna handlingar som jag skulle vilja sätta i självklara handlingar?!
Månen är full ikväll, och jag börjar fyllas utav vårkänslor:)