Mena det ni säger, tack!
Fan. Inte nu igen. Jag börjar tröttna en aning. Eller, jag börjar tröttna en ganska stor på folk som föreslår något, skapar förväntningar, och sedan inte hör av sig.
Eller är det bara jag som fortfarande inte har förstått mig på den hemliga kod som verkar ligga bakom orden man väljer att uttrycka sig i?!
"Det var trevligt att träffas. Vi borde ta en fika i veckan" - vad betyder det, egentligen?
"Vi kanske ses igen" = Om vi skulle råka se varandra igen gör det inget att vi hälsar. Ja, det skulle kanske inte heller kännas konstigt om vi språkades vid om det vackra vårvädret eller hur planerna för helgen ser ut. Vi önskar varandra ett fortsatt gott liv, och säger hej då.
"Vi hörs"= Det är ganska uppenbart att vi hade en trevlig kväll. Men, du var inget för mig, och jag var inget för dig. Vi var inget för varandra och vi fortsätter våra liv som om ingenting hade hänt. Ser jag dig på stan låssas jag som att världens mest intressanta sms just plingade till i jackfickan och som kommer att ta flera minuter att läsa igenom. Kanske lägger jag till ett leende och ett lättsamt skratt om det var så att jag var helt säker på att du fick syn på mig, med syfte att visa att nej, du är fortfarande inget för mig. Men jag erkänner, det var roligt att få skymta dig igen.
Men den där "fikan", "promenaden i parken" eller "kanske en öl efter jobbet" - vad finner dem för mening om man inte menar det?!
För mig skapar dem förväntningar oberoende hur intresserad jag skulle ha varit av personen i fråga. Okej, så klart högre förväntningar om jag faktiskt hade fattat tycker för en person.
Börjar vi beté oss likt amerikanarnas opersonliga och färglösa sätt att kommunicera med varandra som i "Hi, how are you" utan frågetecken.
Vart har ärligheten och den genuina uppriktigheten tagit vägen? Är det så svårt att säga som det är? Handlar det om rädsla? Och om det nu skulle vara svårt, SLUTA MED ATT LOVA SAKER som man vet att man kommer få svårt att hålla.
Och skulle det nu vara så att man känner för att vara uppriktig och säga "det var trevligt att ses, men jag känner inte för att fortsätta träffas eftersom det inte passar mig i livet just nu", så snälla gööör det. Man går inte sönder av att få höra det. Snarare tvärt om. Det är en lättnad. För då vet man vad för ställningstagande man har att förhålla sig till. Och det gör livet så mycket lättare att ta sig vidare.
Finns det fler koder man borde veta om så man hänger med i kommunikationen som sker där ute i vimlet av personligheter likt zombies i underlandet...?
Det låter som om du är duktigt irriterad på någon Madde... Men tyvärr är väl folk just som du beskriver och tycker att det är lättare med en liten lögn om att allt var jättetrevligt och borde göras om än att faktiskt säga vad man tycker. Jag vill i alla fall alltid ta en öl med dig!