Namn personifierar


Det är läskigt hur enkelt man egentligen kan kolla upp folk och identifiera dem. 
Igår fick jag ett mail från Min Upplysning där det stod att ett företag eller någon person hade tagit kreditupplysning på mig och att jag enligt lag har rätt att få reda på vem som gjort detta och vad dem fått reda på. Säker saker jag själv ens inte viste om.
Sant eller inte; det är väldigt läskigt när man får dessa mejl då man inte alls vet vad som stämmer, samtidigt som man blir medveten om hur enkelt det är att faktiskt lura folk!

Namn personifierar.
Därför väljer jag sällan att nämna namn när jag bloggar om jag inte är helt säker på att personerna i fråga tycker att det är okej att bli nämnd. Inte heller om jag, personligen, inte kan eller vill definiera min relation till personen i fråga om jag inte känner mig kapabel i att försvara den. Med ett namn tar jag också steget i att göra personen i fråga verklig. Namnet gör att personen finns på riktigt, vilket också gör att alla händelser och känslor förknippat till personen är verkliga och fakta har inträffat.
Därav det farliga; ordet är skrivit i bläck och går inte att sudda. Gjort går inte att få ogjort.
Jag är inte rädd för det faktumet att våga stå för allt man gör i livet, bara väldigt försiktig i dem val man gör inna!

Vill jag dock uttrycka min glädje och kärlek för någon finner jag inga som helst annledningar till att inte nämna namn:)

Idag är en fin, ledig dag:)



      

Kommentera här: