Nice
Igår kom det en väldigt stor tanke till mig. Eller, egentligen gjorde den det när jag delade rum i Paris tillsammans med en kvinna från Lettland. Med hennes knaggliga brytning på engelska försökte vi kommunicera på bästa möjligha sätt, och jag var imponerad av hennes tålmodighet i att försöka överhuvutaget. Innan jag skulle bege mig mot tåget bjöd jag henne på en chokladkola som jag fann tycke för, och tillbaka bjöd hon på någon typsik lettisk choklad. Och hon insisterade på att jag skulle ta två bitar. "No, no take two. Two is better than one". Och så tog jag en bit till, såklart. Jag älskar ju choklar:)
På tåget mot Marseille kom hennes ord till mig åter igen - "two is better than one".
För några dagar sedan skrev jag att Paris kändes en aning ensamt. Och det men anledning av att jag inte fann någon direkt kontakt (förutom den där fredagen så klart;)), och delade rum med folk som åkte dagen efter osv. Men det som slog mig på väg mot Marseille var väl vikten av att dela, och hur mycket rikare en upplevelse blir och känns om man bara delar den med någon.
Man behöver inte dela upplevelsen med en familjemedlem eller nära vän. Det kan räcka med ett enkelt möte på stan, ett intressant samtal på ett tåg, eller,...ja.
Egentligen har jag väl inte funderat på det så mycket. Och det kan låta som ren självklarhet för andra att det alltid skulle vara bättre, trevligare och roligare att alltid vara minst två. Men för mig har det inte alltid varit det. Självklart alltså. Och inte vet jag varför jag har känt så.
Och jag vet inte heller om det är bra eller mindre bra; sammanhanget får bestämma det. Det ser jag som ett faktum. Men jag tror absolut på att det är till stor fördel att inte vara rädd för ensamheten. Den ska ej föraktas. Jag tror också det är ett bra sätt att lära känna sig själv, och ett bra sätt att bli vän med sig själv! För vänskapen till sig själv behövs i ensamheten.
Jag tror också på att man i ensamheten finner en styrka i sig själv, som man i grupp kan få svårare att finna.
Ensam är stark. Men i slutändan är vi tillsammans, med mitt faktum, starkare!
Ett dopp i havet, solat på stranden, promenerat i gamla stan, ätit äkta soltorkade fikon...
Palmer, steniga stränder, vackra vyer, mysiga stadsgränder,.. Man behöver kanske en hacka på banken för att kunna bo här, men inte om man bara vill njuta lite av det!
Det är Provance, och Nice sägs ha över 300 soltimmar/år.
Spännande det låter, vill resa där med dig! synd man inte hade oändligt med pengar! kram på dig!