Madeleine

Det räckte inte med ett inlägg om Rom...
Andra dagen spenderades tillsammans med Charlotte, svensk tjej bosatt i Rom, som tog mig genom den röriga metron och letade upp en typisk Italiensk restaurang en bit ifrån Vatikanen. 
Från början var det tänkt att jag skulle sova hos henne under min vistelse i Rom, men det passade inte så bra med tiden. Men det var väldigt trevligt att träffa henne, prata svenska och höra någon berätta om livet och kulturen hon fått uppleva i Italien!

Det finns absolut ingen ordning alls i det Italienska samhället. Att ens ha något som kallas system finns inte i deras tänkande.. Den röriga trafiken, metron, fotgängare som korsar gatorna hur och när dem vill, the scooters som tar sig fram överallt, bilarna som parkerar i alla tänkbara hörn.. Och när det kommer till mat - varför välja något halvdant när man kan få det bästa?! Äter man så äter man, och då äter man mycket. Och det smakar uuutsööökt!




Efter lunchen med Charlotte gick jag med Jorge och besökte museet och Sistine Chapel i Vatikanen! Bokade biljetterna på internet och slapp de där långa köerna som alla talade om.
Och det var mäktigt att skåda. Alla storslagna målningar i museet, skulpturer.. Sistine Chapel är påvens kapell i Vatikanen och är övertäckt utav målningar; taket är målat av Michelangelo! 
De flertalet säkerhetsvakter som arbetade på museet hade ett betungande jobb i att hålla alla samtal på låg nivå; det var rättare sagt omöjligt för dem att hålla ordning i salarna..



Hade en grymt härlig sista kväll på hostelet, och natten blev lång...
Det är helt underbara med alla dessa möten med människor man får erfara under resans gång! Alla fina och roliga personer och personligheter. Interaktionen mellan alla, aha-upplevelserna som uppstår, utbyten av erfarenheter och upplevelser, några magiska ögonblick som får en att bara vilja älska med livet självt,..

I met a really nice guy from USA who had spent some weeks in Italy to visit some relatives of his. And I think I have to admit that he won't disappear from my mind that simple after that evening.. There was something with his impression when we spoke that made me feel like non of us had to explane our selfs. Because we both knew, I guess, aboute the other persons feeling and how the other one was thinking. And that feeling creates some kind of peace I guess..
 

Slängde ett mynt i Fontana di Trevi. Så jag kommer återvända till Rom igen, såklart..:)