Tania Lee Crow


Jag har en. Du har en med stor sannolikhet. Pappa brukar leka med den. Min farmor har en utav den äldre sorten. Den finns troligtvis som funktion i din mobil. Du lämnar sällan huset utan den. Och skulle du glömma kvar den på flyget ner mot Thailand så är hela semestern förstörd innan du ens tagit dig till hotellet. 
En kamera.
Mobilkamera. Digitalkamera. Flygkamera. Systemkamera.
På senare tid känns det som om faktiska händelser inte inträffat förrän du har händelsen dokumenterad på bild. När du har ett konkret bevis.
Ja, jag tillhör också en utav dem som gärna tar bild på mig själv med Eifeltornet i bakgrunden, eller mig sittandes på en taverna i sällskap med någon jag håller om så ömt (väntar dock än på den bilden;)),..

När stora händeler inträffar i världen ser vårt stora mediesamhälle till att sprida informationen så fort som möjligt till världens alla hörn. Och ingen vill vara sist med den stora händelsen.
Jag har en släkting som arbetat som frilandsande sportfotograf. Och det handlar om snabba pix från det att första, bästa fotot har tagits på en hårt pressad PimPim i underläge till det att fotot skickas iväg på nätet med förhoppning att någon kommer att nappa till köp. 

På hotellet i Athen delade jag rum med en väldigt härlig tjej från Australien. Hon är för närvarande bosatt i England och livnärar sig som frilansande dokumentärfotograf. Och under en tid hade hon fått upp intresset för vad som händer i Grekland! Men med alla de miljoner bilder som tas under protesterna och den pågående strejken känner hon ingen större vilja i att själv dokumentera vad som händer där.
Vad Tania Lee Crow intresserar sig för är händelserna bakom den ridå som kanske inte i första hand spelas upp för den allmänna publiken.
För närvarande höll hon på med att försöka bygga ett förtroende med en grupp flyktingar som befinner sig i Athen, och med det förtroendet dokumentera hur dem lever och försörjer sig utifrån den situation dem befinner sig i. 
Alla är medvetna om situationen i landet. Och det är så klart något som sker bakom ett draperi med färjen svart. 
Med sin dokumentation, bevisat i bilder, löses kanske inga problem. Men jag tror att hon åtminstånde lyfter situationen lite närmare ytan. 
Med ökad medvetenhet och konkreta bildbevis är det svårt att inte övertyga om att händelserna faktiskt har inträffat, och pågår i detta nu.

Läs och se hennes fotoblogg här!



  

 

Kommentera här: