Låt mig bara dö, tack!


En otroligt vänlig och fin, men också väldigt sjuk, man gick bort på boendet imorse. Han kom hem ifrån sjukhuset i helgen, och han kom hem för att dö. Det var han också själv medveten om. - "Läkaren sa att det inte fanns något mer att göra. Så jag ville bara hem igen".

På våningen jag jobbar på denna vecka bor där en kvinna som ständigt fightas med sina demoner. Men idag var hon på betydligt bättre humör! Dock sa hon till mig denna morgon att "Jag kommer att dö". Och ja, det är vi alla med det klara på att vi alla ska göra. Men hon sa det på det där sättet som att hon visste om när hon skulle det. Som att tiden var nära.
Låt mig aldrig själv få reda på när min tid är satt. 

I en annan del av våningen bor där en kvinna som har krafter likt en superkvinna. Länge har vi undrat vart ifrån all hennes levnadskraft kommer ifrån. Och länge har vi också, för hennes egen skull, hoppats på att hennes tid skall komma. Vem vill leva ensam i ett rum, ständigt passiv i sin säng och med tv:n som ända sällskap? Den ända njutningen som ges går genom gomen i form utav saft, mjölk och proviva i olika smaker. Kanske några skedar efterrätt går ner en eftermiddag. Och en riktigt bra dag blir det till och med frukost i form utav en, förhoppningsvis god, tallrik gröt och kaffe därtill.

Ikväll blev det en timmes tågstopp till följd utav ett självmord utanför Lund. Två självmord inom loppet av en vecka. Tragiskt är ordet. Samtidigt som jag också blir väldigt, väldigt arg när man får reda på att en människa gjort av med sitt liv...:(
Som en gammal klasskamrat uttryckte sig - "Självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt problem". Kan så vara. Få som vet.

Det är så klart inte komiskt, men jag kan inte låta bli att inte tänka tanken - alla vill dem personer jag nämnt dö för att slippa ett lidande. Och i några fall respekterar jag deras vilja; i vissa fall inte. 
Jag önskar såklart att kvinnan på boendet får slippa sitt lidande. Jag önskar personen som tog sitt liv detsamma. Men utan en lösning att ta sitt eget liv. Och i änden är det samma sak vi talar om - att leva eller inte leva. 


...


Jag kom hem ikväll vid nio efter en dag utav samhällstjänst och träning. Yes, det har varit en lång dag. Och morgondagen ser ut att bli densamma!

Nog för att vädret inte har varit något vidare i sommar, men fina solnedgångar har vi haft:)




Kommentera här: