En vecka i Sverige
Jag erkänner att inläggen känts aningen tafatta och slentriana den senaste tiden. Dels har det varit fullt upp sedan jag kom hem till Sverige, och sedan har det helt enkelt inte funnits lust till att skriva.
Men, nu sitter jag här, åter igen, på Kastrup flygplats och väntar på flyget till Istanbul, och Mumbai. Inte mycket har förändrats sedan förra gången, förutom luggen på min hjässa.
Jag kan inte nämna det tillräckligt hur mycket jag tycker om att sitta och vänta på en flygplats. Det är något visst med det! En hel vecka hemma i Sverige passerade så klart alldeles för fort. Och jag ska erkänna att det var blandade känslor när jag kom hem. Men så klart var jag överlycklig att få komma hem och träffa alla, klä sig i tjockjacka och känna av vinterkylan:)
Samtidigt kändes det också väldigt, väldigt konstigt. Indien är så mycket motsats till Sverige att det känns som två parallella världar när man åker från det ena landet til det andra. Känslan att den ena väldigen stannar upp när man åker till den andra.
Jag hade i alla fall en jättefin vecka hemma, och jag kommer sakna er alla ngt otroligt när jag åker tillbaka. Jag förstår folk som faktiskt inte åker hem under julhelgen, just för att slippa den jobbiga känslan som infinner sig när man ännu en gång säger hejdå.
Det låter konstigt, men att bli påmind om hur mycket kärlek som finns i ens liv kan göra ont. Och framför allt när man måste lämna den.
Så snart går flyget, och i Indien väntar en upplevelse i Ahmedabad innan skolan börjar igen:)
Älskar er:)
älskar dig madde. <3
det gör jävligt ont att säga hejdå, men jag tänker att till slut möts alla igen och då slipper man säga hejdå. för detta är bara en period i ens liv då det kommer vara såhär. det viktigaste är att du vet att du har mig och dem andra i sverige och jag finns alltid här för dig. det ska du veta. så glad att ha dig som min vän, verkligen. puss o kram ta nu indien med storm, så ses vi på skype!