I dropped the bomb,..
Bomben är släppt. Nu vet också mina föräldrar om mina planer att söka till Manipal University för att läsa till Sjuksköterska i Indien!! Ansökningsblanketterna är nästintill klara. Måste bara vänta på mitt nya pass som ska fixas imorgon..
Jag har i över två månader letat information om skolor i Indien (som att leta efter en nål i en höstack), men äntligen funnit en som känns tilltalande!
Men det är så mycket mer jag gör än skickar iväg en ansökan,.. Med denna ansökan försöker jag också smälta och bearbeta tanken med att spendera minst fyra år (!!) i ett helt nytt land med en helt främmande kultur, tusentals mil ifrån familj och vänner, ta lån för hela kalaset och sätta mig bakom skolbänken med böcker endast på engelska..
Min största rädsla är dock inte allt detta. Min största rädsla är att inte klara utbildningen, och misslyckas helt enkelt.
Jag har gjort det förut; förberett mig, åkt iväg, ångrat mig, återvänt hem och känt det där nederlaget och misslyckandet som känns så otroligt tungt att möta. Och nederlaget är inte det enda man möter. Man möter också sig själv. Och endast tiden läker såren som skurits upp i ens tro på sig själv.
Samtidigt känns det så enkelt - chansar man inte så får man aldrig veta!! Bara att skicka in en ansökan kan lugna mitt sinne;) Då har jag i alla fall givit det en chans.
Under min sökning på information har jag bland annat tagit hjälp utav couchsurfing.com där jag frågat folk från Bangalora om skolan och val av studieort. Och svaren jag fått har hjälpt mig så otroligt mycket!! En kille länkade mig bland annat denna video. Och nej, den var Inte annledningen till varför jag sökte till just denna skola.
Söt är den dock;)
Men, ställning till kalaset tar vi inte förrän vidare information har kommit!
Så,..
To be continued:)
Don't worry too much....Just get mentally prepared for this totally different world. The first few weeks can be tough but once if you are through with this first few weeks, you'll have the best time of your life over here....Trust me on this....:)