Och så var det nya året igång!


Okej.
Så här några dagar in på det nya året har jag äntligen tagit mig tid till att skriva.
Början på det nya året har dessvärre inte varit den bästa. Eller rättare sagt, känslorna är blandade till tusen!!

Yes, som optimsten jag är är det ett Nytt År, men Nya Möjligheter:) Absolut. Den tanken kommer aldrig lämna mig.

Efter jobbet på nyårsafton blev jag bjuden av min arbetskamrat till en hemmafest vid Möllan. Träffade en massa nytt, spännande folk. Dansade, snackade, rökte cigarr och hade väldigt trevligt. Slaget efter tolv mådde jag jättebra:) Och jag kände mig så där övertygande säker om att vad jag än vill göra i livet så är det möjligt. Bara med tillräckligt med vilja och inte minst med mod. Väldigt tillfredställande början på året, indeed...

Dock började jag jobba kl.07.00. Mindre roligt. Och det första vi arbetsamma myror till anställda möttes av var fyra sjukanmälningar och ett kaos på jobbet. Och så klart att man inte ville jobba om man redan var ledig på nyårs dag.
Till råga på all trötthet och underbemanning under nyårsdagen fick jag en utskällning av en boende, som också tidigare varit obeskrivligt otrevlig och elak. Han fick mig att gråta och hela dagen kände jag mig bara trött och obekväm.
Men jag tog mig i kragen och stannade kvar till nio på kvällen, tog tåget hem, sov, jobbade dagen efter, sov, och jobbade dagen därefter igen.

När jag på måndagskvällen kom hem efter jobbet möttes jag utav pappa i dörren. Och jag kunde direkt, utifrån hans ansiktsuttryck, känna att något inte stod rätt till.
Dödsbesked.
Oväntat. Väldigt oväntat.
Det var en nära och kär släkting på min mammas sida, och ännu en gång rullade tårarna ner från mina kinder. Han blev 83 år, till åren kommen. Men dog utav aortan som sprack. Och när det sker går det snabbt, och det sker så oväntat så att det är skrämmande.
Tankar gick runt i huvudet, och vi satt och pratade hela familjen. 
Samma dag fyllde min farmor 85 år, och jag har nog aldrig varit så glad som när jag samma kväll fick höra hennes röst i luren:)

Det råder kaos i känslolivet. Men gladare nyheter finns också att dela med sig. För tillfället ville jag bara få ur mig det jobbigaste känslorna. Dem som påminner om hur skört ett människoliv är, och att ens nära ALDRIG får lov att tas för givet...  

...

Så, klyshigt som det låter vill jag bara säga att med denna start på 2012 kan det bara bli bättre.
Och det vet jag att det kommer att bli. Dock med motgångar, och många prövningar och nya utmaningar. Jag ska, med så mycket mod jag vågar, ta mig ann de rädslor som jag inte allt för sällan tidigare har låtit stå ivägen för min egen utveckling i livet. Och bli än bättre på att inte låta mig påverkas utav andras anseende.

Det är så otroligt välkomnande med ett nytt år:)



 



 
   

  

Kommentera här: