Svarta veckan

Pratade med mamman igår kväll, och vi ska gå in för en "rematch". Vilket betyder att jag har två veckor på mig att hitta en ny familj. Annars måste jag åka hem igen.

Jag har aldrig kännt mig så jäkla värdelös som jag gjorde igår. Och Emma, hade jag kunna ringa så skulle jag ha ringt dig då. För jag kände mig så himla ensam, och jag gör det fortfarande. För nu står jag ensam, jobbar inte, ingen bil och mobil. Och håller på att packa väskan för att vara så förberedd som möjligt för att påbörja en ny resa i mitt liv.

Inom mig känner jag en stor lättnad. Men ensamheten tar över för tillfälligt.

Det finns många små anledningar till varför det inte har fungerat. Men i det stora hela känns det som att otryggheten och osäkerheten hos mig har varit anledningen till det. Jag har inte vågat kommunicera fullt ut. Och det är nyckeln till en fungerande relation. Men för mig har det varit svårt att känna trygghet, och steget att behöva stå på egna ben Här har antagligen varit för stor för mig. Plus jobbet med barnen som man ska sköta, livet utanför som skulle fixas. Att känna sig välkommen, behövd och "feed back" på vad man gör är så himla viktigt i livet för att få ork och vilja ta sig fram.  För olika åsikter och prioriteringar. Kemin fungerade helt enkelt inte.

Jag Ljög till och med! I all min rädsla och osäkerhet ljög jag om en liten sak och ångrade mig snabbt där efter och sa som det var. Jag kan inte minnas senaste gången jag Ljög sådär!! Lågstadiet?! Ingen aning,. Men det gav mig en klocka, med rött ljuse, att jag ska här ifrån. Tecken på osäkerhet i mig själv, kurrage Jag har blivit påmind för mycket av mina dåliga sidor. Vet inte om det är bra eller inte. En läxa för livet försöker jag se det som.
 

Jag läser alla era inlägg, och det värmer så oerhört om hjärtat!!:)

Kommentarer:

1 emsi:

Var det mig Emma du menade? Isf, skit i vad klockan är. Du vet om att jag finns! :) Jag måste ha missat ngt, om att du vill bort från den familjen! Men kan du fixa en ny, annars är du välkommen hem igen! Du är inte alls värdelös för det, du har ju försökt. Och ibland fungerar det inte riktigt, och man är inte dåligare för det! Du är underbar madde och det du gör är grymt. Fatta så mkt du varit med om på så kort tid! Du vet vart jag finns, när som! ILY!

2 Henrik:

Ingenting är lätt Madde, men allt är möjligt. Jag vet att du kommer att lösa det till de bästa. Oavsett om det innebär att du kommer hem, eller till en ny familj, så kommer du fixa det. Alla har brister och är osäkra, men du är stark Madde, låt aldrig någon påstå något annat. Kämpa vidare med den vetskapen om dig själv!

3 Henrik:

Ingenting är lätt Madde, men allt är möjligt. Jag vet att du kommer att lösa det till de bästa. Oavsett om det innebär att du kommer hem, eller till en ny familj, så kommer du fixa det. Alla har brister och är osäkra, men du är stark Madde, låt aldrig någon påstå något annat. Kämpa vidare med den vetskapen om dig själv!

4 Ylva:

Posta kan man ju göra! så dum jag e.... =P Hej förresten!

Ska bara säga att jag tycker du är väldigt modig ändå. Du har gett dig iväg till ett främmande land, kommit in i en främmande familj och satt dig i en situation som förmodligen är rätt främmande. Klart att man gör misstag i början, men saken är att man lär sig. Man kan ju inte komma överens med alla, det märker jag till exempel med mina barn på fritids. Tålamodet måste finnas. Men så länge man gör sitt bästa så ska man vara stolt över det man har presterat. Om du nu behöver tid att tänka så gör det. Om du verkligen vill vara kvar i USA. Du har ju velat fara iväg så länge, det vet jag och nu är du där. Det förundrar mig så! Det är många som snackar, men få som gör något åt sina drömmar. Det är inspirerande. Hur du än gör så jag stolt över dig och ditt beslut. Jag tycker så mycket om dig Madde. Ge aldrig upp för din dröm eller dina beslut. Och sluta aldrig vara du!

Massvis med kramar

5 sabina:

Madde !! jag blev både chockad av att läsa inlägget men en del av mig visste redan. Du hade ju nämnt tidigare om detta verkligen var rätt för dig! Se det som att du fått mer erfarenhet nu och det mår man väl knappast sämre av :) Förresten: jag var på jobbintervju för två veckor sedan i en skoaffär och kände att Det här jobbet kammar jag hem. Butikschefen hörde av sig igår och svaret var negativt, jag fick inte jobbet. Jag kände också sådan tomhet i kroppen... Hon sa saker som faktiskt stämmer och som jag helt enkelt försökt ignorera eller förtränga. Bara så jobbigt att höra det från en främling.... jag förstår precis vad du känner. Men vi måste gå vidare och kan inte låta sådant hindra oss från att fortsätta våra äventyr att uppnå våradrömmar! så fortsätt min stjärna. jag står vid din sida! puss o kram

6 Gela:

madde.. du är en helt fantastisk människa!

Vissa gånger i livet träffar man människor som tar fram ens bästa sidor men tyvärr träffar vi också dom som tar fram dom värsta! För mej har du bara bra och ännu bättre sidor! Du är en fantastisk människa och vän och du betyder så mycket för mig!

om ett par månader, med facit i kommer detta bara vara en erfarenhet rikare! ibland stöter vi på dom stora bergen som är så ofattbart svåra att ta sig över men oftast klarar vi det:) Det är detta som får oss att bli bättre människor, att lära oss mer om oss själva och att uppskatta rätt saker i livet! ibland måste man gå i den hårda skolan men i slutändan brukar det bli bra:)du har antagit en stor utmaning som många av oss andra inte vågat. Friskt vågat - hälften vunnit. Och även om det inte känns så nu så lovar jag dej att du kommer känna att detta gett dej mycket tillbaka i slutändan! och det behöver inte vara slut! försök se de positivt.. oavsett om du hittar ny familj eller kommer hem!!!! Vill bara krama dej o berätta precis hur BRA du är!!

Kommentera här: