P&L



Och så har jag köpt biljett till Peace&Love festivalen i Borlänge, tredje gången gillt!! Skillnaden från de föregångna åren är att jag i år får med mig vänligaste sällskap!:D
Syster Sol och Timbuktu är två utav dem många artister som ska dit, och jag ser mig själv sitta på backen med min vän i min famn, framför scenen, lapar sommarsolen, känner glädjen, dansar och studsar högt tillsammans med tusen andra glada och delar samma luft under den sköna sommarkvällens himlavalv!!


 





Ännu en annledning att se framemot sommaren!!
Wiiee!!
 








Såg fel...


Men,..tyyyypiska Madde har gjort en bom!!
Under förmiddagen idag spatserade jag till polisen för att förnya passet mitt. Och när jag väl sitter där och väntar ser jag på passet att det inte alls behöver förnyas: 12 march 14. Meaning... om TVÅ år!!
Dock gjorde det mig väldigt glad när jag upptäckte det. Nu behöver jag inte vänta två veckor till på att skicka iväg ansökningen:)


I dropped the bomb,..


Bomben är släppt. Nu vet också mina föräldrar om mina planer att söka till Manipal University för att läsa till Sjuksköterska i Indien!! Ansökningsblanketterna är nästintill klara. Måste bara vänta på mitt nya pass som ska fixas imorgon..

Jag har i över två månader letat information om skolor i Indien (som att leta efter en nål i en höstack), men äntligen funnit en som känns tilltalande!
Men det är så mycket mer jag gör än skickar iväg en ansökan,.. Med denna ansökan försöker jag också smälta och bearbeta tanken med att spendera minst fyra år (!!) i ett helt nytt land med en helt främmande kultur, tusentals mil ifrån familj och vänner, ta lån för hela kalaset och sätta mig bakom skolbänken med böcker endast på engelska.. 
Min största rädsla är dock inte allt detta. Min största rädsla är att inte klara utbildningen, och misslyckas helt enkelt. 
Jag har gjort det förut; förberett mig, åkt iväg, ångrat mig, återvänt hem och känt det där nederlaget och misslyckandet som känns så otroligt tungt att möta. Och nederlaget är inte det enda man möter. Man möter också sig själv. Och endast tiden läker såren som skurits upp i ens tro på sig själv.

Samtidigt känns det så enkelt - chansar man inte så får man aldrig veta!! Bara att skicka in en ansökan kan lugna mitt sinne;) Då har jag i alla fall givit det en chans.

Under min sökning på information har jag bland annat tagit hjälp utav couchsurfing.com där jag frågat folk från Bangalora om skolan och val av studieort. Och svaren jag fått har hjälpt mig så otroligt mycket!! En kille länkade mig bland annat denna video. Och nej, den var Inte annledningen till varför jag sökte till just denna skola.
Söt är den dock;)





Men, ställning till kalaset tar vi inte förrän vidare information har kommit!

Så,..
To be continued:)