Och här kommer alla känslorna på en och samma gång
Varför är det alltid så; ständigt alla dessa känslor när vi stundar mot december, och jul. Ens känslor och tankar tycks alltid vilka krocka med varandra; de glada känslorna vs de ledsna. Inte sällan har jag varit den som försökt att förneka relationen till mina känslor. Men när det plötsligt infinner sig en högtid avslöjas min förnekelse, och där står jag med byxorna nere, blottad.
Det är inte roligt att stå med byxorna nere. Och i december är det dessutom väldigt kallt ute. Till och med i lägenheten har hyresvärden inte ens medkänsla nog att höja värmen utan att kräva hyreshöjning.
Men när jag står där, med byxorna nere, visar jag inte bara mina nakna lår, utan att också jag har håriga ben. Att jag har trosor med spets för att jag tycker det är fint, och att min bikinilinje sett bättre dagar.
Varför kan inte alla gå med byxorna nere för en dag? Just för att inpränta det faktum hur otroligt lika vi människor är.