Madeleine

Jag är förtrollad.
Som med ett spö likt en (sago) fe kom du och förtrollade mitt hjärta.
Du tog kontroll över mitt inre.
Du, med ditt smekande handslag; smältande leende; varma blick.
Du satter mitt hjärta i obalans.
Jag är inte mig själv. Eller, är det de jag är?
Omedvetenheten om mitt sanna jag när kärleken förblindar en.
Jag vet inte.
Jag har aldrig kännt såhär förut.
Jag är ovan vid känslan.
Den kommer sällan till mig.
Den där känslan som får mig att stamma, extra mycket på bokstaven K. 
Som får mig att darra som om kroppen frös.
Som får mig att tappa hakan, tappa ord, tappa fattning, tappa mitt mest självmedvetna jag. 
Jag.
Du.
Du som tog kontroll över mitt inre utan Ditt medvetande.

...

Nej, det finns inget intressant att berätta mer här.