Skurup
Tåget stannar, och alla som ska hoppa av går med bestämda steg mot en redan förutsagd riktning. Som dem alltid brukar, vanliga pendlare. Är man ny i skaran och inte alls vet åt vilket håll man ska känner man sig genast ivägen i den målmedvetna folkskaran. Alltså är det bäst att bara följa strömmen för att undvika obekväma sammanstötningar med den så pendlarvana folkgrupp av tågresenärer.
Jag ställer mig vid en stolpe med förhoppning om att bli lättare upptäckt av Tania som snart kommer att möta mig vid stationen. Inte för att stationen i fråga möjliggör för vilseledda turer. Men, stolpar fyllder också den funktionen att kunna luta sig mot dem på ett sådär skönt sätt.
En gammal, röd, volvo 740 passerar mig tre gånger under tiden som jag står där jag står. Och bilarna körs som om förarna var födda i bakluckan, och skär kurvorna som om dem är tvärsäkra på att inte få möte. Ja, om dem inte fått mötte under flera år, varför skulle dem få det ikväll? Bilförarna i Skurup är helt enkelt livsfarliga i jämförelse med bilförarna i Malmö.
Jag fick i alla fall träffa Tania på hemmaplan, Skurups folkhögskola, och hade en väldigt, väldigt skön kväll i deras gemensamma vardagsrum:) Nostalgi á la Spice Girls, långa och fina samtal, skafot i Tanias säng, och säg "äggvita" och vi garvar så vi får ont i magen...!:D
Skön söndag:)