Madeleine

Det är läskigt. Det där som är så okänt. Men inte svart, utan snarare vitt eller kanske ljuvligt rosa. Jag har aldrig föredragit den färgen. Men känslan den ger är oslagbar.

Makten som en enda enskild individ kan ha över en annan människa är skrämmande. Samtidigt som den också kan vara skrämmande härlig när det kommer till det fina som uppstår mellan två människor som ser ut att dra sig till varandra. Och där alla världens ord inte går att kombinera till en fullförstålig mening som ska försöka förklara vad det är som sker.  

...

Jag vill inte veta, samtidigt som jag är väldigt nyfiken.
Jag vill inte tänka, samtidigt som tankarna flyger omkring.
Jag känna, samtidigt som jag inte vet vad det är jag känner.
Jag vågar satsa, trotts att jag är skräckslagen.


Ut i solen med er:)