Presskanna
Inspireras tillfälligt utav Oskar Linnros. För mig ger han en kännsla utav djup, bredd; stora kubikmetrar helt enkelt utav tankar och funderingar, breda skilldringar utav livet.
De stora blå som alla känner till men som ingen vet hur det ser ut under ytan. För att ta reda på det måste man våga dyka under, vilket för vissa är lättare sagt än gjort. Vi simmar i ett hav utav olikheter i allt som har med livet att göra. Och lättast gör vi i att bara simma utan att se vad som händer under ytan. Svårast gör vi om vi alltid skulle simma under ytan. Dock är det inte så länge man orkar göra det förrän behovet utav syre till våra organ ger vika och ber oss simma upp till ytan igen. Lagom är bäst, och bra är om man emellanåt ser sig om under ytan föra att försäkra sig om att man inte simmar på något oväntat som ligger i vattnet.
Då det inte finns någon kaffekokare i lägenheten har jag fått upp ögonen för presskannan; smakar riiiktigt gott faktiskt:)
Det stormar i Malmö ikväll,..spookie:)