"Schrödingers katt"
Vem kan möjligen veta om man inte öppnar boxen?!
Teorin om Schrödingers katt har ikväll ettsat sig fast i min hjärna. Utav en annledning, såklart. Som alltid. Teorin uppkom dock efter ett experiment där man placerade en katt i en sluten box tillsammans med ett radioaktivt ämne med en 50% chans till en halveringstid på en timme. Om det radioaktiva ämnet började sönderfalla skulle en hammare slå sönder en flaska cyanid som så klart skulle ta död på katten. Chansen till denna utgång var dock 50%, alltså sannolikheten för liv och död var densamma, och ingen skulle få reda på det förrän man öppnade boxen.
Jag är ingen person med någon vidare fysisistiskt kunnande. Men enligt det kvantmekaniska synsättet skulle katten i boxen vara både levande och död samtidigt tills dess att timmen passerat.
Den fråga som då ställs till experimentet med Schrödingers katt blir då "när över går det från en blandning utav tillstånd till antingen eller?"
Jag önskar att jag kan ta till mig denna teori till fler situationer i mitt liv, med en förhoppning om att den kommer få mig till insikt om att skeenden i mitt liv kan vara både bra och dåliga, dem kan bidra till både glädje och sorg,.. Att våga ta dem där chanserna, riskterna, möjligheterna (kalla dem vad vi vill) som är lika skrämmande som dem är underbart lockande att anta.
Men gör vi inte det, utan fortsätter att hålla oss kvar i ovissheten, kommer vi aldrig vidare i våra liv.
Och jag vill inget hellre.
Vidare.
Ni skulle ha fått se mig spurta om modet hos mig upprätthållit sig lika konstant som min kroppsliga närvaro på jorden.
...
Ish, har idag haft värsta onda mensvärken och försökte sova bort värken med en skön värmekudde på magen. Fick dock bakat en del idag. Så nu har jag bröd till nästa vecka och lite muffins att bjuda på om jag får oväntat besök:)
Må väl:)
Men Madde, hur kan du ha missat att jag älskar Timbuktu?! Jag har sett honom fler talet gånger i Sverige, träffat honom 2 gånger i Thailand o även sett honom uppträda där. I just love him!!! :)