En 15 årings plötsliga slut på livet
Jag såg precis nyhetssändningen från den procession som gick genom Malmö idag med den mördade 15-årige pojken som begravs nu ute på Fosie. Hade jag kunnat skulle jag varit där..:/
Ett hundratal medmänniskor med vita rosor i handen gick bakom bilen som sakta körde genom Möllevång och ner mot Triangeln där pojken hade arbetat.
Under 2010 fick våra invanda öron höra om den ena skottlossningen efter den andra. Några ledde, tragiskt nog, till dödlig utgång. Några var troligtvis endast i skrämselproppaganda.
Och även om en skjutning är en skjutning för mycket så tror jag att samtliga samhällsmedborgare ser den senaste skjutningen som den sista droppen för vad som skapat en ständigt närvarande rädsla i luften för de flesta i staden i alla fall.
Och som en kvinna under nyhetssändningen sa: "Det här har inte med gängkriget att göra. Det här var en pojke."
Under min uppväxt hade jag alltid bilden av att all grymhet skedde på andra sidan utav jordklotet. Hemma på gatan skulle man akta sig för bilarna på "stora vägen",..
I min fantasi så är det fortfarande så.
I mina drömmars drömmar existerar inte ord som mördare och brottsling.
Att en annan människa tar makten över en annan människas liv, och plötsligt bestämmer att Du inte längre får leva för att Jag säger så...
Grymhet är namnsättningen på en handling som sådan.
Snälla regering. Inför ännu en vapenamnesti!!