En ny era för mormor
Jag pratade i söndags med mamma om mormor och hon berättade att det nu finns en ledig plats på det serviseboende som är tänkt att hon ska få komma till. Nära och bra till morfar, min förra arbetsplats faktiskt, och på just den avdelning jag arbetade på.
Under några månader har hon fått komma till ett växelvårdsboende där hon (som det låter) växlat mellan att bo hemma i två veckor och bo på boendet i två veckor.
Men redan igår fick dem möjlighet att flytta in saker och möbler så att hon kan flytta in idag när hon kommer direkt från servisboendet.
Yes, jag går inte helt oberörd till tanken att nästa gång vi träffas bor hon på serviceboendets demensavdelning med stängda dörrar. Nej ingen i familjen tror jag går oberörd till den tanken som är både av lättnad, men också utav sorg.
Det är så klart, med alla papper på bordet, det bästa för henne.
Mormor har alltid varit en person som tyckt om att ha människor omkring sig. Hon har vuxit up med många syskon och ställt till med stora bjudningar vid födelsedagar och bjudit på storbak och smörgåstårtor som inte beställts från något bageri eller kateringfirma inte. Hon har älskat promenader i skogar, påtat i träfgården och cyklat Ringsjön runt ett antal gånger; aktiv, med andra ord!
Men när alzheimern med tiden tagit över hjärnkontoret kan jag ändå känna av denna frustration som finns inom henne. Frustrationen som skulle vilja fortsätta sitt liv på de sätt hon gjort. Men att hjärnan, såklart, inte vill samma sak.
Men, det kommer gå hur bra som helst mormor. Livet slutar inte på ett serviceboende. Det är en ny era som tar vid. Och vi kommer att finnas där för dig. Tro mig.
Älskar dig så himla mycket
("V")